Så orättvist, så jävla fel!

Igår fanns du, du andades, du skrattade, pratade. Idag är du tyst, stilla och finns inte mer. Hur kan man ena stunden vara här och nästa borta, jag kommer aldrig att förstå det, kommer aldrig kunna acceptera det. Vad händer nu, vart är du nu?

Det är fan inte rättvist!

Så mycket tid kvar, så många platser att se, så många människor kvar att möta. Man ska inte sluta andas föräns på ålderns höst, du hade så många år kvar som nu är borta. Mina tankar går till dina nära, till de som kände dig och som älskade dig!

Jag kommer aldrig glömma dig, även om det var länge sedan vi sist pratade med varandra. Jag hittade dig på FB för någon vecka sedan, tänkte jag skulle skriva något, fråga hur du har det, vad du gör nu. Tänkte samma tanke i flera dagar men kom aldrig till saken. Nu är det försent, det finns ingen morgondag längre. Fuck, varför gjorde jag det inte då?

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: